Denna sida kommer att fyllas på med information om och recensioner av i första hand svensk litteratur om särskild begåvning, med prioritering av litteratur som figurerat i Brainchild-sammanhang. Nyast böcker visas överst.

Liljedahl, M. (2022). Pedagogiskt ABC för särskilt begåvade elever. Stockholm: Gothia kompetens.

Exempeltext. Text kommer senare.

Tack till Gothia kompetens för recensionsexemplar!

Detta är Mona Liljedahls senaste bok.

Se recension av föregående två böcker längre ner.

Boken är även den senast utgivna boken om särskild begåvning i Sverige.

Lie, B. (2017). Särbegåvade barn – i förskoleålder. Lund: Studentlitteratur.

Författaren, Branca Lie, är ämnesansvarig för pedagogisk psykologi, försteamanuens vid Høgskolen i Lillehammer och har forskat inom särskild begåvning. Boken är översatt
från norska, emellanåt med onödigt styltigt akademiskt språk (som mycket väl kan finnas även på originalspråk) med vissa översättningsmissar (det norska ordet ”samsvar” återkommer t.ex. oöversatt och det vore önskvärt att det av Skolverket använda uttrycket ”särskild begåvning” åtminstone nämndes). Emellanåt finns fotnoter med kopplingar till svenska lagar och institutioner, men dessa hade kunnat vara mer frekventa och omfattande då det emellanåt blir väl Norge-specifikt utan svensk kontext.

Grunden för boken ligger i dynamisk systemteori, d.v.s. ett holistiskt perspektiv som ser samverkande processer som bildar ett komplext reaktivt system snarare än gamla tiders mer linjära och kompartmentaliserade förståelse av utveckling och kognition. Vidare skriver Lie att bokens fokus inte ligger på didaktik eller förskolans pedagogiska arbete. Hon önskar däremot att boken ska fungera som en puff i rätt riktning för att Norge ska bli bättre på särskilt begåvade barn i såväl praxis, pedagogisk- och psykologisk utbildning som forskning. Det föreligger däremot risk att boken, trots mindre än 150 sidor, uppfattas som tungläst i och med sitt språk och tonvikt på teori framför praktik. För den som inte avskräcks finns en bred forskningsgenomgång, med en del aspekter som ingen annan svenskspråkig bok tagit upp om särskilt begåvade barn. Dessa begränsar sig inte specifikt till förskolebarn – det är förhållandevis få av de refererade källorna som rör enbart barn i förskoleålder så boken hade lika gärna kunnat utökas för att täcka ett vidare åldersspann.

Tyvärr förekommer faktafel, felåtergivningar och motsägelser, inte minst vad gäller IQ. Exempelvis har ”profoundly gifted” översatts med ”extrem särbegåvning” trots att källan använder uttrycket ”extremely gifted” med annan innebörd och dessutom lyfter fram kritik mot den tabell som Lie återgivit. Lie menar kort därefter, i generella ordalag, att extremt begåvade barn är barn med en intellektuell särbegåvning eller ”globalt särbegåvade”, som det påstås att forskare betecknar dessa barn (generellt särbegåvade är det allmänt vedertagna på svenska – ingen tycks tidigare ha använt engelskans ”globally gifted” på svenska). Det kan förstås misstänkas att det även här är översättningen som spökar och översättningen hade gärna fått faktagranskats och försetts med kommentarer utifrån en svensk kontext av någon av våra svenska experter på området.

Praktiskt täcker boken bl.a. tester utöver rena intelligenstest, exempelvis identifiering av kreativitet och SID (sensorisk integration dysfunktion – svårigheter med att bearbeta sinnesinformation), vilket kan vara av intresse för psykologer, specialpedagoger, rektorer m.fl. Boken kan läsas med behållning av den teoretiskt intresserade, även de som arbetar med eller har äldre barn. Kritik till trots så är den ett välkommet tillskott och komplement till den svenskspråkiga litteratur som redan finns och förhoppningsvis bidrar den till att öppna upp fler ögon för att identifiering av och anpassningar för särskilt begåvade barn skulle behövas redan i förskolan.

Tack till Studentlitteratur för recensionsexemplar!

Liljedahl, M. (2018). Särskilt begåvade barn – förskolans utmaning och möjlighet. Stockholm: Gothia fortbildning.

Mona Liljedahls andra bok om särskilt begåvade barn är uttalat en pedagogisk handledning riktad mot förskolan. Merparten av innehållet är däremot tillämpbart även för grundskolan (och ännu högre upp). Den förra bokens glasögonslipande, för att se och förstå dessa barn, fortsätter men formen är mer optimerad för ett kollegialt läsande och lärande, med återkommande boxar med exempelvis diskussionsfrågor.

Faktakollsmässigt så kan det exempelvis kritiseras att myten om Einstein som studiesvag yngling vidareförmedlas. Källorna benämns i denna bok äntligen som just källor, men hela bokens källor är samlade i en enda lång lista i slutet av boken. Boken gör däremot inga anspråk på att vara en teoretisk djupdykning i ämnet utan handlar till största delen om praktik och förståelse. Ett särskilt starkt kapitel är när nioåriga Lanny själv får ta över tangentbordet och skriva ur ett särskilt begåvat barns perspektiv.

Bokens första (och längsta) del följer den förra bokens mönster i att den består av korta temabaserade kapitel som tillsammans bygger upp en bredare förståelse. Även om flera av dessa teman är samma som i den förra boken så är det nya och fritt skrivna texter, vissa betydligt kortare och andra mer utbroderade. Det är väl värt en genomläsning av båda böckerna. Denna andra bok är något kortare än den första, utan att tappa i matighet.

Inför att boken skrevs träffade Mona ett flertal särskilt begåvade barn och deras föräldrar, vars historier och upplevelser har vävts in bl.a. i bokens andra del. Boken beskriver ett antal fiktiva barn som får agera typexempel, men ändå med målande detaljer och kombinationer av problematik, egenskaper och egenheter, kontext, involverade yrkesgrupper m.m. Texten öppnar upp för en förståelse att de särskilt begåvade barn som finns i landets skolor sannolikt inte är en kopia av något av exempelbarnen utan har en mix av deras olika sidor tillsammans med helt individunika egenskaper. Beskrivningarna blir levande utan att kännas allt för tillrättalagda och skulle kunna vara ett lysande diskussionsunderlag för ett lärarlag. Mycket riktigt följs också varje personbeskrivning av en tankeväckande analys och diskussionsfrågor.

Låt er inte luras av namnet – denna bok är lika läsvärd och användbar för yrkesgrupper som har hand om äldre barn än de i förskoleålder. Den är inte heller torr faktalitteratur enbart riktad mot pedagoger utan kan läsas med lika mycket behållning av föräldrar till särskilt begåvade barn. Precis som förra boken så bidrar både språk och ton till att den är ovanligt lättläst och underhållande.

Tack till Gothia fortbildning för recensionsexemplar!

Liljedahl, M. (2017). Särskilt begåvade elever – pedagogens utmaning och möjlighet. Stockholm: Gothia fortbildning.

Obligatorisk läsning för all skolpersonal, som många föräldrar genom åren själva har köpt in och stuckit i handen på lärare och rektorer som ännu inte fattat grejen. Ambitionen är uttryckligen att ”Den här boken vill ge dig nya glasögon”, som är den återkommande metaforen för att få en känsla för vilka dessa barn är, hur de tänker, fungerar, känner och vad de behöver. En ambition som det är beprövat att den i många fall uppfyller hos en öppensinnad läsare och en och annan inledningsvis tveksam läsare till på köpet. Boken erbjuder också mycket igenkänning för föräldrar till särskilt begåvade barn, som varmt rekommenderas att även läsa boken själva.

Med under 150 sidor är boken lagom lång för sitt syfte och kan med fördel både sträckläsas och återbesökas helt eller delvis. Mona är både svensklärare och tidigare utgiven författare, så det är inte förvånande att språket är behagligt, lättillgängligt och flyter på bra. Den som haft förmånen att se Mona föreläsa kan känna igen hennes ofiltrerade direkthet och humoristiska infall, som emellanåt lyser igenom även i skriven form och gör boken både mer personlig och rolig att läsa.

Bokens återkommande ”Tips för vidare läsning” är till stor del snarare referenser (annan referenslista saknas), med många hänvisningar till artiklar som kan vara ganska tunglästa för lekmän och svåra att få tag i utan tillgång till högskolebibliotekens artikelsök. Att boken inte har ett genomgående referenssystem gör den förstås mer lättläst och det är tydligt att det prioriterade är att bygga upp en kvalitativ förståelse för de särskilt begåvade barnen. Den mer akademiskt inbitne läsaren kan förstås känna att det saknas något och det finns också detaljer som den riktigt pålästa kan ha synpunkter på, exempelvis när det kommer till tekniska aspekter av begåvningstester. Det är däremot inget som i praktiken gör någon skillnad för bokens tilltänkta målgrupp.

Boken är välstrukturerad och med många direkta råd till skolor och pedagoger, som det är lätt att hitta tillbaka till eller hoppa direkt till för den som har den dåliga smaken att inte läsa hela boken. Checklistor på kännetecken hos särskilt begåvade barn erbjuds som hjälp för att börja slipa glasögonen, även om det ges uttryck för att målet är att glasögonen sedan ska göra checklistor överflödiga – den som har en väl utvecklad förståelse kommer också förstå checklistornas begränsningar och svagheter.

I boken får kunniga om särskild begåvning från många olika perspektiv (även elever själva) komma till tals och det bjuds även från författaren på många klokheter. Tillsammans med innehållstäta, korta och rubriksatta segment om olika perspektiv och med en avslutande FAQ (frågor och svar) så blir boken aldrig tråkig och är också lätt att dela upp för den som inte vill läsa allt på en gång.

Sammanfattningsvis håller boken fortfarande, fem år efter att den skrevs, som första ögonöppnare för såväl skolpersonal som föräldrar.

Tack till Gothia fortbildning för recensionsexemplar!

Pettersson, E. (2017). Lärpocket elever med särskild begåvning. Stockholm: Natur & kultur.

Text kommer senare.

Silverman, L. (2016). Särskilt begåvade barn. Stockholm: Natur & kultur.

Text kommer senare.

 

Wallström, C. (2010). Se mig som jag är: Om särbegåvade barn i skolan. Varberg: Argument förlag.

Utgången hos förlaget.

Tack till Studentlitteratur för recensionsexemplar!
(Studentlitteratur köpte 2011 Argument förlags skolsortiment)

En tidig ögonöppnare, med förord av Roland Persson. Däremot har i princip varje bok om särskild begåvning sedan denna också ansträngt sig för att öppna ögon, så boken är långt ifrån lika unik som när den kom.
Innehållet är runt 100 sidors överblick varvat med livshistorier från särskilt begåvade unga (hittade genom Mensa?), med efterföljande reflektioner.

Boken innehåller en del ”Forskning visar att”-påståenden utan källor, vilket är en svaghet. När referenser ges så kan det också ske enligt exemplet ”En schweizisk studie refererad i DN”.
Referenslistan innehåller flera sådana andrahandskällor där det är tveksamt om ursprungskällorna har granskats.

Faktamässigt så nämns Binet , Stanford-Binet och Termanstudierna på ett sätt som får det att låta som att allt är samma återkommande IQ-skala, när det i själva verket skiftar mellan inte minst en kvot baserad på åldersekvivalent respektive en statistisk icke-kvot som istället bygger på standardavvikelser. När Roland Perssons definition av särskild begåvning (kontinuerligt förvånar både kunskapsmässigt och tillämpningsmässigt) ges bara viss kontext, så det inte är vidare transparent att det är en uttalat ateoretisk definition för mindre pålästa praktiker men som på många sätt är problematisk (inte minst kan de särskilt begåvade barn som slocknat i skolan avfärdas som icke särskilt begåvade för att de inte längre förvånar regelbundet).

Boken innehåller också Kokots felöversatta tabell, citerad från Mensas hemsida, med påstådda skillnader mellan särskilt begåvade och högpresterande. Varför denna tabell är problematisk kan läsas på sidan med Rättelser.

Även om akribin inte alltid är vad den borde så är boken inte minst med sina berättelser från verkligheten fortfarande läsvärd, om du snubblar över den (den är däremot inget måste att aktivt jaga efter i antikvariaten). Flertalet klokheter uttalas av de många personer som får komma till tals genom boken och många föräldrar i landet önskar nog att de hade haft den skolpsykolog som insiktsfullt förklarar att ”Om den här eleven får medelresultat så måste man larma”.

Tack till Studentlitteratur för recensionsexemplar!
(Studentlitteratur i Lund köpte 2011 Argument förlags skolsortiment)

E-böcker:

Kullander, A. (2018). Utanför ramarna – Om fenomenet särskild begåvning. [e-bok] Horndal: Aninor.

Anita Kullander är skolpsykologen från Rättvik som startade Filurum, en elektronisk anslagstavla som ursprungligen var ett nätverk för särskilt begåvade barn (eller ”filurer”, som Anita brukar kalla dem) och deras föräldrar. Med e-boken vill hon vidareförmedla en större bild än vad som hinns med på hennes föreläsningar och samtidigt dela en mängd historier, som Filurum-deltagare har gett henne tillstånd att sprida. Anita sammanfattar innehållet väl när hon i inledningen beskriver det som ”en del vetenskap och en massa beprövad erfarenhet samt inte minst en hel del personliga åsikter”, för även om hon som psykolog har den teoretiska bakgrunden så är hon i första hand en praktiker. Visst görs många vetenskapliga referat, men utan avsikt att konkurrera med de många tidigare svenskspråkiga böcker på ämnet som lagt stor tonvikt vid det teoretiska. Konkreta råd, inte minst till skolan, finns det däremot gott om – något som ofta efterlyses – och liksom Mona Liljedahl (boken Särskilt Begåvade Elever) strävar Anita efter att ge nya glasögon att se med.

Strukturen är främst artikelbaserad och layouten tydligt hemmasnickrad med textstorlek som lämpar sig bäst för A4-utskrift (96 sidor) eller större läsplattor. Det hade varit trevligt med en fysisk bok i behändigt A5-format, vilket också hade gjort den lättare att ge bort, t.ex. till lärare. Tanken med e-boksformatet är att det ska gå smidigt att följa de ca 20 länkar som finns insprängda i artiklarna, inklusive källangivelser och avslutande länklistor. Ungefär dubbelt så många länkar återfinns i en samlad lista med lästips m.m. Detta hade istället kunnat lösas med en bilaga i digital form, kortlänkar och/eller QR-koder. En professionell layout skulle också underlätta i att förmå den oinvigde att läsa.

Innehåll är förstås kung och där levererar denna bok ett praktiskt inriktat innehåll med en personlig röst som under många år var central i att öka förståelsen för särskilt begåvade barn i Sverige. Det som verkligen gör boken unik är det gedigna batteri med berättelser, citat, anekdoter o.s.v. från verkligheten som Anita genom årens lopp har samlat. Detta fyller bokens avslutande 30 sidor men inslag poppar också upp som omväxling bland bokens artiklar. Bredden spänner från spetsprestationer och utanförskap hos några av de mest sällsynt extrembegåvade till vardagligt socialt liv och mindre iögonfallande behov längst hela spektrumet av särskild begåvning. Att ta del av detta bombardemang av riktiga exempel är något som alla lärare borde göra, eftersom det inte bara behövs teoretisk kunskap och metoder utan också känsla för att börja förstå och hjälpa dessa barn.

Vid genomläsningen (2018) förekom en hel del felaktigheter i språk och fakta. I och med att det är en e-bok så har texten förhoppningsvis korrigerats sedan Anita fick del av korrekturen.

Tack till Aninor för recensionsexemplar!